Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
traum·at·is·er·ar●ofta perf. part.
utsätta för svår psykisk påfrestning
psykol.flyktingar som har traumatiserats av krighon var svårt traumatiserad av upplevelser i barndomen○i medicinska sammanhang äv.orsaka sår eller skada genom yttre våld
patienten traumatiserade huden genom intensivt kliandetraumatisera ngn/ngtsedan 1992Subst.:vbid1-914229traumatiserande,
vbid2-914229traumatisering