Svensk ordbok 2009, webbversion

traumatise´ra verb ~de ~t traum·at·is·er·ar●ofta perf. part. ut­sätta för svår psykisk på­frestning psykol.flyktingar som har traumatiserats av krighon var svårt traumatiserad av upp­levelser i barndomen○i medicinska samman­hang äv.orsaka sår eller skada genom yttre våld patienten traumatiserade huden genom intensivt kliandetraumatisera ngn/ngtsedan 1992Subst.:vbid1-914229traumatiserande, vbid2-914229traumatisering