Svensk ordbok 2009, webbversion
[trau´-]
substantiv ~t ~n
traum·at●svår psykisk påfrestning
av chock, sorg e.d.
psykol.det trauma som föräldrarnas skilsmässa innebar för barnen○ibl. äv. om påfrestning som drabbar en hel grupp e.d.det olyckliga kriget blev ett nationellt trauma○urspr. (och i medicinska sammanhang ännu)skada eller sår som uppkommit genom yttre våld
sedan 1919av grek. trau´ma ’sår’