Svensk ordbok 2009, webbversion

trauma [trau´-] substantiv ~t ~n traum·at●svår psykisk på­frestning av chock, sorg e.d. psykol.det trauma som föräldrarnas skils­mässa inne­bar för barnen○ibl. äv. om på­frestning som drabbar en hel grupp e.d.det o­lyckliga kriget blev ett nationellt trauma○urspr. (och i medicinska samman­hang än­nu)skada eller sår som upp­kommit genom yttre våld sedan 1919av grek. trau´ma ’sår’