Svensk ordbok 2009, webbversion

1trapp substantiv ~en ~ar trapp·en●typ av stor, skygg stäppfågel med kort näbb, trubbiga vingar och kraftiga ben före­kommande i Afrika, Syd­europa och Asien zool.småtrappstortrappsedan 1639av lågty. trappe eller ty. Trappe med samma betydelse; trol. av slaviskt urspr.
2trapp substantiv ~en trapp·en1trappa vard.arkit.○äv.trapp­uppgång pojkarna satt i trappen och spelade schacksedan 1585till trappa 2typ av basalt som ofta har trappstegsliknande ut­seende geol.geol.sedan 1758nord. ord; efter basaltens trappstegs­formade ut­seende
3trapp interjektion tripp trapp trull se3tripp sedan 1782jfr 3tripp