Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
trapets·en●ett gymnastik- och akrobatikredskap med en vågrät stång som hänger i två linor
och svänger fram och tillbaka
sport.trapetskonstnärtrapetsnummergunga i trapetsakrobaterna hängde i knävecken i trapetsen 20 meter upp○ibl. bildligt, särsk. för att understryka nyckfullhet, tillfällig karaktär o.d.livets trapetssedan 1887se 2trapets
substantiv ~et ~er
trapets·et●en rätlinjig fyrsidig geometrisk figur där två av sidorna är parallella
mat.trapetsformadparallelltrapetssedan 1690av grek. trapez´ion, urspr. ’litet bord’, till trap´eza ’bord (med fyra ben)’