Svensk ordbok 2009, webbversion

transsubstantiera [-stansie´ra] verb ~de ~t trans·sub·stanti·er·ar●vanligen pass. låta under­gå transsubstantiation relig.○ngn gång äv. i fråga om profan förvandlingtranssubstantiera ngt (till ngt)sedan 1923Subst.:vbid1-366990transsubstantierande, vbid2-366990transsubstantiering; transsubstantiation Vad längs marschens väg var värt ge en vink och hålla kärt, ha vi transsubstantierat till en sång.Frans G. Bengtsson, En ballad om franske kungens spelmän (i Tärningkast, 1923)