Svensk ordbok 2009, webbversion
[-stansie´ra]
verb ~de ~t
trans·sub·stanti·er·ar●vanligen pass.
låta undergå transsubstantiation
relig.○ngn gång äv. i fråga om profan förvandlingtranssubstantiera ngt (till ngt)sedan 1923Subst.:vbid1-366990transsubstantierande,
vbid2-366990transsubstantiering;
transsubstantiation
Vad längs marschens väg var värt ge en vink och hålla kärt, ha vi transsubstantierat till en sång.Frans G. Bengtsson, En ballad om franske kungens spelmän (i Tärningkast, 1923)