Svensk ordbok 2009, webbversion
[-spån´d-]
substantiv ~n transpondrar
trans·pond·rar●kombinerad sändare och mottagare för radio eller radar, som vid mottagning av viss signal automatiskt svarar med egen signal
anv. t.ex. för navigering
radiotekn.sedan 1969av eng. transponder med samma betydelse, förkortad sammansättning av transmitter och eng. responder ’svarare’; jfr respons