Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
trans·mut·er·ar●genomgå transmutation
kem.○äv.få att genomgå transmutation
transmuterade ämnentransmutera (ngt)sedan ca 1725av lat. transmuta´re ’byta ut’; jfr mutera
Subst.:vbid1-366828transmuterande,
vbid2-366828transmutering;
transmutation