Svensk ordbok 2009, webbversion

transmute´ra verb ~de ~t trans·mut·er·ar●genom­gå transmutation kem.○äv.få att genom­gå transmutation transmuterade ämnentransmutera (ngt)sedan ca 1725av lat. transmuta´re ’byta ut’; jfr mutera Subst.:vbid1-366828transmuterande, vbid2-366828transmutering; transmutation