Svensk ordbok 2009, webbversion
transduk`tor
substantiv ~n ~er [-o´rer]
trans·dukt·or·er●anordning för mätning eller reglering av elektrisk ström
vanligen med två järnkärnor, vardera försedd med två lindningar, som parvis kopplas i serie
eltekn.sedan 1940till trans- och lat. du´cere ’föra’; jfr inducera