Svensk ordbok 2009, webbversion

transduk`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] trans·dukt·or·er●an­ordning för mätning eller reglering av elektrisk ström vanligen med två järn­kärnor, var­dera försedd med två lindningar, som parvis kopplas i serie eltekn.sedan 1940till trans- och lat. du´cere ’föra’; jfr inducera