Svensk ordbok 2009, webbversion
trankil
[
-ki
´
l
]
adjektiv
~t
trank·il
●
lugn och oberörd
admin.
psykol.
han tog nyheten om avskedandet trankilt (adv.)
○
äv. om handling o.d.
sedan ca 1740
ur lat.
tranquill
´
us
’lugn’