Svensk ordbok 2009, webbversion

tranchera [traŋ∫e´-el.tran∫e´-] verb ~de ~t tranch·er·ar●skära upp (stek eller fågel) särsk. när det sker vid mat­bordet kokk.trancherknivtranchera ngtsedan 1650av fra. trancher med samma betydelse; besl. med lat. trunca´re ’stympa’; jfr trunk Subst.:vbid1-366603trancherande, vbid2-366603tranchering