Svensk ordbok 2009, webbversion

tranbär [tra`n-el.tra´n-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tran|­bär·et●ett mörk­rött, surt bär som mognar på sen­hösten och mest an­vänds till sylt o.d. (särsk. sedan det blivit frost­bitet och fått mjukare smak) bot.kokk.tranbäret kallas ock­så ”tränjon” och ”myrbär”○äv. om mot­svarande ris○äv. om (likn. bär av) när­besläktade (ljung)växterdvärgtranbärsedan 1555