Svensk ordbok 2009, webbversion
[tra`n-el.tra´n-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tran|bär·et●ett mörkrött, surt bär som mognar på senhösten
och mest används till sylt o.d. (särsk. sedan det blivit frostbitet och fått mjukare smak)
bot.kokk.tranbäret kallas också ”tränjon” och ”myrbär”○äv. om motsvarande ris○äv. om (likn. bär av) närbesläktade (ljung)växterdvärgtranbärsedan 1555