Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tranor
tran·an●en stor, högbent, askgrå våtmarksfågel som har lång näbb och långa, breda vingar
och häckar på öppna mossar och myrar
zool.trandanstrumpetande tranor i plogformationett säkert vårtecken är tranornas ankomst till Hornborgasjön i mitten av april○äv. om närbesläktade artervanligen i sammansättn.
tranfamiljenjungfrutranakrontranasedan ca 1430Själens tröstfornsv. trana; ljudhärmande; jfr kran