Svensk ordbok 2009, webbversion

tra`na substantiv ~n tranor tran·an●en stor, hög­bent, ask­grå våtmarksfågel som har lång näbb och långa, breda vingar och häckar på öppna mossar och myrar zool.trandanstrumpetande tranor i plogformationett säkert vår­tecken är tranornas an­komst till Hornborgasjön i mitten av april○äv. om när­besläktade artervanligen i sammansättn. tranfamiljenjungfrutranakrontranasedan ca 1430Själens tröstfornsv. trana; ljud­härmande; jfr kran