Svensk ordbok 2009, webbversion

tram`sa verb ~de ~t trams·ar●upp­träda tramsigt med menings­löst prat el. annat beteende vard.komm.JFRcohyponym2slamsacohyponymflamsa försök att samla er nu och sluta tramsa!tramsa (med ngn) (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1923sv. dial. tramsa ’prata utan samman­hang’; jfr flamsa Subst.:vbid1-366570tramsande; trams