Svensk ordbok 2009, webbversion
trakom
[
-å
´
m
]
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
trak·om·et
●
kronisk inflammation i ögats bindehinna, som kan medföra stark nedsättning av synen
sällsynt i Sverige
med.
sedan 1905
av grek.
tra
´
khoma
’strävhet’