Svensk ordbok 2009, webbversion

tragg`la verb ~de ~t traggl·ar●tjata vard.komm.hon tragglade sina förmaningarhan tragglade jämt om att de måste spara○äv.(mekaniskt) an­stränga sig JFRcohyponymknaggla hon tragglade med matteläxanhan stod fort­farande och tragglade med diskentraggla (ngt), traggla (med/om ngt/att+V/SATS)sedan 1838sv. dial. traggla, till tragga ’gnata’ Subst.:vbid1-366324tragglande; traggel