Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
traggl·ar●tjata
vard.komm.hon tragglade sina förmaningarhan tragglade jämt om att de måste spara○äv.(mekaniskt) anstränga sig
JFRcohyponymknaggla
hon tragglade med matteläxanhan stod fortfarande och tragglade med diskentraggla (ngt), traggla (med/om ngt/att+V/SATS)sedan 1838sv. dial. traggla, till tragga ’gnata’
Subst.:vbid1-366324tragglande;
traggel