Svensk ordbok 2009, webbversion
tragg´el
substantiv tragglet
traggl·et●ständig och tröttsam upprepning (av visst innehåll)
vard.psykol.SYN.synonymtjat
det var ett evigt traggel om pengar i familjen○äv.möda, ansträngning
de hade mycket traggel med det tunga bagagettraggel (med/om ngt/att+V/SATS)sedan 1859till traggla