Svensk ordbok 2009, webbversion

tragg´el substantiv tragglet traggl·et●ständig och tröttsam upp­repning (av visst inne­håll) vard.psykol.SYN.synonymtjat det var ett evigt traggel om pengar i familjen○äv.möda, an­strängning de hade mycket traggel med det tunga bagagettraggel (med/om ngt/att+V/SATS)sedan 1859till traggla