Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫onalis´m]
substantiv ~en
trad·it·ion·al·ism·en●fasthållande vid (gamla) traditioner
allmän kulturbondesamhällets naturliga traditionalism○ibl. med klandrande innebörd, med antydan om motstånd äv. mot nödvändiga förändringarkyrkans traditionalism försenade demokratins genombrottsedan 1893