Svensk ordbok 2009, webbversion

traditionalism [-∫onalis´m] substantiv ~en trad·it·ion·al·ism·en●fast­hållande vid (gamla) traditioner allmän kulturbonde­samhällets naturliga traditionalism○ibl. med klandrande inne­börd, med an­tydan om mot­stånd äv. mot nöd­vändiga förändringarkyrkans traditionalism försenade demokratins genom­brottsedan 1893