Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
trad·it·ion·en1fast etablerad sedvänja inom en grupp som yttrar sig i (regelbundet) återkommande händelser med i stort sett oförändrad utformning
allmän kulturtraditionsbevarandetraditionslössläkttraditionen gammal traditionen kär traditionen etablerad traditionhålla på traditionernavärna om traditionernabryta mot traditionendet var tradition i familjen att gå i kyrkan på påskdagenjulen är av tradition den stora familjehögtiden○spec. (ngt utvidgat) om viss, ständigt upprepad, yttring av litterär el. konstnärlig verksamhetensamhetsmotivet ingår i en litterär tradition med rötter i romantikenen deckare av problemlösningstyp i den engelska traditionen○äv. om historiska förtjänster, erfarenheter e.d.klubben har stolta traditioner, bl.a. fyra svenska mästerskaptrafiksäkerhetsarbetet har en lång tradition i Sverigeen tradition (av ngt/att+V), en tradition (att+V)sedan 1669av lat. tradit´io med samma betydelse, till tra´dere ’överlämna’; jfr tradera
2tro eller uppfattning som överförts från generation till generation
vanligen i många led; ofta med övernaturliga inslag
komm.sag.enligt en tradition visade sig ett sken på himmelen när han dogTalmud och annan judisk tradition○äv. med tonvikt på själva (det muntliga) överförandetsången har bevarats genom muntlig traditionsedan 15663överlämnande av en sak från en persons besittning till en annans
jur.jur.tradition (av ngt)sedan 1806Skit i traditionerna.Svensk titel på roman av Leif Panduro (1958)