Svensk ordbok 2009, webbversion

1to`va substantiv ~n tovor tov·an●knippe av hop­trasslade hår­strån, gräs­strån e.d. Nollkamma ut tovornastora tovor i pälsensedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. thove ’ulltova; hopvalkad ull; filtstycke’; trol. besl. med tafs
2to`va verb ~de ~t tov·ar●bereda (tyg) genom samman­pressning och allt­så utan vävning handarb.JFRcohyponymfilta en tovad västtova ngtsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. thova Subst.:vbid1-366008tovande, vbid2-366008tovning