Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tovor
tov·an●knippe av hoptrasslade hårstrån, grässtrån e.d.
Nollkamma ut tovornastora tovor i pälsensedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. thove ’ulltova; hopvalkad ull; filtstycke’; trol. besl. med tafs
verb ~de ~t
tov·ar●bereda (tyg) genom sammanpressning
och alltså utan vävning
handarb.JFRcohyponymfilta
en tovad västtova ngtsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. thova
Subst.:vbid1-366008tovande,
vbid2-366008tovning