Svensk ordbok 2009, webbversion
to`ta
verb ~de ~t
tot·ar●vanligen med ngn av partiklarnaihop, till
(med enkla medel) ställa samman
ngt
Nolltota ihop en rövarhistoriatota till något ätbarttota (ihop/till) ngtsedan 1637sv. dial. tota, tåta efter ’göra så gott man kan; härma’; av oklart urspr.