Svensk ordbok 2009, webbversion

to`ta verb ~de ~t tot·ar●vanligen med ngn av partiklarnaihop, till (med enkla medel) ställa samman ngt Nolltota i­hop en rövar­historiatota till något ätbarttota (ihop/till) ngtsedan 1637sv. dial. tota, tåta efter ’göra så gott man kan; härma’; av o­klart urspr.