Svensk ordbok 2009, webbversion
[tås`aäv.tos`a]
substantiv ~n tossor
toss·an●flicka eller kvinna som (ofta) beter sig på ett tokigt eller oberäkneligt sätt
utan att nödvändigtvis vara direkt enfaldig
vard.psykol.yrk.JFRcohyponymtoka
den tossan trodde på alla hans löften!sedan 1732sv. dial. tossa ’liten flicka; enfaldig kvinna’; ev. av samma urspr. som (hoppe)tossa ’groda’; ljudmålande bildn.