Svensk ordbok 2009, webbversion
[to´rs-el.tors´-]
substantiv ~en ~ar
tors|dag·en●veckans fjärde arbetsdag
tid.torsdag ― det betydde ärter med fläski torsdags, (på) torsdag, (på/under) torsdagen, (om/på) torsdagarnasedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. þorsdagher; till gudanamnet Tor och dag; efter lat. di´es Jov´is ’Jupiters dag’