Svensk ordbok 2009, webbversion
[tår`-]
verb torrlade torrlagt, pres. torrlägger
torr|lägg·er●göra (våtmark e.d.) torr
vanligen genom att avleda vatten
geogr.torrlägga träskmarkerna○äv. bildligtstoppa tillförseln av sprit till
skämts.torrlägga ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. thörläggia
Subst.:vbid1-365507torrläggande,
vbid2-365507torrläggning