Svensk ordbok 2009, webbversion

torrkoka [tår`-] verb ~de el. torrkokte, ~t el. torrkokt, perf. part. vanl. torrkokt, pres. ~r torr|­kok·ar●(låta) koka så länge att allt vattnet av­dunstar om el. med avs. på mat­vara; vanligen av miss­tag kläd.potatisen torrkokadetorrkoka potatisentorrkoka (ngt)sedan 1881Subst.:vbid1-365497torrkokande, vbid2-365497torrkokning