Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
torped·en●spolformig undervattensprojektil med sprängladdning och egen styr- och drivanordning
för bekämpning av fientliga fartyg
mil.sjö.torpedanfalltorpedträffen målsökande torpedkryssaren sänktes med en välriktad torped○ibl. om liknande projektil som avfyras från flygplanflygtorpedlufttorped○äv. bildligt om person i undre världen som utför kriminella uppdrag för ngns räkningsedan ca 1875via eng. av lat. torpe´do ’darrocka; darrål; stelhet’, till torpe´re ’vara stel, styv’