Svensk ordbok 2009, webbversion
[tår`p-]
substantiv ~n äv. vard. torparn, plur. ~, best. plur. torparna
torp·ar·en●person som ett torp upplåtits åt
histor.jordbr.yrk.JFRcohyponymbackstugusittare
de sociala skillnaderna mellan bönder och torpare var stora○numera ibl.innehavare av (mindre) fritidshus på landsbygden
särsk. när det i viss mån används till husbehovsjordbruk
vard.sommartorparesedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. thorpare