Svensk ordbok 2009, webbversion

torpare [tår`p-] substantiv ~n äv. vard. torparn, plur. ~, best. plur. torparna torp·ar·en●person som ett torp upp­låtits åt histor.jordbr.yrk.JFRcohyponymbackstugusittare de sociala skillnaderna mellan bönder och torpare var stora○nu­mera ibl.inne­havare av (mindre) fritids­hus på lands­bygden särsk. när det i viss mån an­vänds till husbehovsjordbruk vard.sommartorparesedan 1487–91Ett forn-svenskt legendariumfornsv. thorpare