Svensk ordbok 2009, webbversion
to
`
rna
verb
~de ~t
torn·ar
●
framträda på ett dominerande sätt
vanligen genom stor höjd el. placering i högt läge
Noll
över dem alla tornade den väldige NN
torna (över ngn/ngt)
sedan 1775
Subst.:
vbid1-365286
tornande