Svensk ordbok 2009, webbversion

tork [tår´k] substantiv ~en ~ar tork·en1an­ordning för torkning vanligen genom på­skyndad av­dunstning hush.hårtorkvarmluftstork○äv. bildligtvanligen best. f. sing. alkoholist­anstalt starkt vard.han hamnade på torkensedan 1828till 2torka 2vanligen obest. f. sing. torkning hush.skjortorna hängde på torkkläderna låg upp­radade till torksedan 1735