Svensk ordbok 2009, webbversion
[tår´k]
substantiv ~en ~ar
tork·en1anordning för torkning
vanligen genom påskyndad avdunstning
hush.hårtorkvarmluftstork○äv. bildligtvanligen best. f. sing.
alkoholistanstalt
starkt vard.han hamnade på torkensedan 1828till 2torka
2vanligen obest. f. sing.
torkning
hush.skjortorna hängde på torkkläderna låg uppradade till torksedan 1735