Svensk ordbok 2009, webbversion
toppnivå
[
tåp
`
-
]
substantiv
~n ~er
topp|nivå·er
●
högsta möjliga nivå
spec. vad beträffar kvalitet
samh.
idrott på toppnivå
○
spec. äv. vad beträffar samhällsställning
en politiker på toppnivå
sedan 1909