Svensk ordbok 2009, webbversion

toppnivå [tåp`-] substantiv ~n ~er topp|­nivå·er●högsta möjliga nivå spec. vad beträffar kvalitet samh.idrott på toppnivå○spec. äv. vad beträffar samhälls­ställningen politiker på toppnivåsedan 1909