Svensk ordbok 2009, webbversion

topplån [tåp`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en topp|­lån·et●lån mot säkerhet i (ungefär) den sista fjärde­delen av en fastighets värde dvs. mot fastighetsinteckning med sämsta förmåns­rätt; där­för vanligen relativt o­förmånligt ekon.JFRcohyponymbottenlån man amorterar lämpligen ner topplånet först efter­som det är högst ränta på detsedan 1960-talet