Svensk ordbok 2009, webbversion
[tåp`-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
topp|lån·et●lån mot säkerhet i (ungefär) den sista fjärdedelen av en fastighets värde
dvs. mot fastighetsinteckning med sämsta förmånsrätt; därför vanligen relativt oförmånligt
ekon.JFRcohyponymbottenlån
man amorterar lämpligen ner topplånet först eftersom det är högst ränta på detsedan 1960-talet