Svensk ordbok 2009, webbversion

topplänta [tåp`-] substantiv ~n toppläntor topp|­länt·an●fartygstackling som bär upp rå­nockarna och stöttar rårna i vertikal led sjö.sedan 1543trol. ombildn. av nederl. toppenant med samma betydelse, ev. äldre toppenwant