Svensk ordbok 2009, webbversion
topplänta
[tåp`-]
substantiv ~n toppläntor
topp|länt·an●fartygstackling som bär upp rånockarna och stöttar rårna i vertikal led
sjö.sedan 1543trol. ombildn. av nederl. toppenant med samma betydelse, ev. äldre toppenwant