Svensk ordbok 2009, webbversion

topphugga [tåp`-] verb topphögg topphuggit topphuggen topphuggna, pres. topphugger topp|­hugg·er●hugga av toppen på träd e.d. skogsbr.○äv. bildligtberöva (ngn grupp) de främsta med­lemmarna den svenska adeln topphöggs vid Stock­holms blod­badtopphugga ngtsedan 1713Subst.:vbid1-364986topphuggande, vbid2-364986topphuggning