Svensk ordbok 2009, webbversion
[tåp`-]
verb topphögg topphuggit topphuggen topphuggna, pres. topphugger
topp|hugg·er●hugga av toppen på
träd e.d.
skogsbr.○äv. bildligtberöva (ngn grupp) de främsta medlemmarna
den svenska adeln topphöggs vid Stockholms blodbadtopphugga ngtsedan 1713Subst.:vbid1-364986topphuggande,
vbid2-364986topphuggning