Svensk ordbok 2009, webbversion

toppen- [tåp`-] förled topp·en-●som håller högsta kvalitet eller värde ofta enl. ngn mer informell norm vard.NollJFRcohyponymtopp- toppenbiltoppenbrudtoppenkille○ofta rent förstärkandeytterligt toppenbratoppenhärligtsedan 1962