Svensk ordbok 2009, webbversion
[tåp`-]
förled
topp·en-●som håller högsta kvalitet eller värde
ofta enl. ngn mer informell norm
vard.NollJFRcohyponymtopp-
toppenbiltoppenbrudtoppenkille○ofta rent förstärkandeytterligt
toppenbratoppenhärligtsedan 1962