Svensk ordbok 2009, webbversion

to`ngång substantiv ~en ~ar ton|­gång·en●ofta plur. sätt på vilket en ton­följd fram­träder för lyssnaren komm.musik○ofta försvagatton­följd smäktande tongångar från flygelrummet○ofta bildligt om språkligt ut­tryck för viss in­ställning el. sinnes­stämningoptimistiska tongångarpositiva tongångarförsonliga tongångar från mot­partentongångar (om ngt/SATS)sedan 1810