Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ton|gång·en●ofta plur.
sätt på vilket en tonföljd framträder för lyssnaren
komm.musik○ofta försvagattonföljd
smäktande tongångar från flygelrummet○ofta bildligt om språkligt uttryck för viss inställning el. sinnesstämningoptimistiska tongångarpositiva tongångarförsonliga tongångar från motpartentongångar (om ngt/SATS)sedan 1810