Svensk ordbok 2009, webbversion

to`nart substantiv ~en ~er ton|­art·en●av­snitt (om en oktav) av ton­skalan med en bestämd grund­ton och ett bestämt förråd av (sju) toner som huvud­sakligen an­vänds och med vars hjälp varje musikkomposition kan karakteriseras musikdurtonartmolltonartsymfonin sägs gå i C-dur, men sista satsen går i en annan tonart○äv. bildligthan sjöng kärlekens lov i alla upp­tänkliga tonartersedan 1748