Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ton|art·en●avsnitt (om en oktav) av tonskalan med en bestämd grundton och ett bestämt förråd av (sju) toner som huvudsakligen används
och med vars hjälp varje musikkomposition kan karakteriseras
musikdurtonartmolltonartsymfonin sägs gå i C-dur, men sista satsen går i en annan tonart○äv. bildligthan sjöng kärlekens lov i alla upptänkliga tonartersedan 1748