Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ton·ar1ljuda (i toner)
musiksången tonade ännu i hans öron○äv. ngt utvidgathon gick till diskot med föräldrarnas förmaningar tonande i öronen○spec. med innebörd av att ngt ljud blir allt starkare el. allt svagare, spec.med partikel, särsk.bort, ut
sakta försvinna
musiken tonade bortklockklangen tonade ut○spec. äv.vanligen med partikelnin
sakta (låta) bli starkare
musiken tonade intona in en valstona (bort/ut), tona in (ngt)sedan 17242vanligen med partikel, särsk.fram
sakta bli synlig
Nollbilden tonade fram på duken○äv. bildligti memoarerna tonar bilden av en djupt religiös människa framtona fram (som ngn/ngt)sedan 17143ge annan färgnyans
konstvet.tona håret○spec. om att förse ngt svartvitt med färgtoner av rött, grönt, gult etc.tona ett fotografitona ngtsedan 1902Subst.:tonande (till 1 + 3),
toning (till 3)