Svensk ordbok 2009, webbversion

to`na verb ~de ~t ton·ar1ljuda (i toner) musiksången tonade än­nu i hans öron○äv. ngt ut­vidgathon gick till diskot med föräldrarnas förmaningar tonande i öronen○spec. med inne­börd av att ngt ljud blir allt starkare el. allt svagare, spec.med partikel, särsk.bort, ut sakta försvinna musiken tonade bortklock­klangen tonade ut○spec. äv.vanligen med partikelnin sakta (låta) bli starkare musiken tonade intona in en valstona (bort/ut), tona in (ngt)sedan 17242vanligen med partikel, särsk.fram sakta bli synlig Nollbilden tonade fram på duken○äv. bildligti memoarerna tonar bilden av en djupt religiös människa framtona fram (som ngn/ngt)sedan 17143ge annan färg­nyans konstvet.tona håret○spec. om att förse ngt svart­vitt med färg­toner av rött, grönt, gult etc.tona ett fotografitona ngtsedan 1902Subst.:tonande (till 1 + 3), toning (till 3)