Svensk ordbok 2009, webbversion
[tål`v-]
substantiv ~nen tolvmän, best. plur. tolvmännen
tolv|mann·en●nämndeman
i häradsrätt; urspr. en av tolv
histor.jur.yrk.sedan 1548Han är kallad av sin lagman: ”Du skall sitta i min sal som en tolvman på rättfärdighetens ting.”Erik Axel Karlfeldt, Elie himmelsfärd (i Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901); Elias lagman är Gud