Svensk ordbok 2009, webbversion

tolvman [tål`v-] substantiv ~nen tolvmän, best. plur. tolvmännen tolv|­mann·en●nämnde­man i härads­rätt; urspr. en av tolv histor.jur.yrk.sedan 1548Han är kallad av sin lagman: ”Du skall sitta i min sal som en tolvman på rättfärdighetens ting.”Erik Axel Karlfeldt, Elie himmelsfärd (i Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901); Elias lagman är Gud