Svensk ordbok 2009, webbversion

tolv [tål´v] räkneord ●grund­talet som är elva plus ett i vissa samman­hang upp­fattat som ett grund­läggande an­tal NollJFRcohyponymdussin årets tolv månaderett dussin, dvs. tolv skedarJesu tolv lär­jungartolv ed­svurna män○spec. om det klock­slag på dygnet som markerar middags­tid (och i informella samman­hang äv. mid­natt)tolvslagetfem (minuter) i tolvsefem sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform tualf, fornsv. tolf; gemens. germ. ord, urspr. ’två över tio’; jfr 1elva