Svensk ordbok 2009, webbversion
[tål´k]
substantiv ~en ~ar
tolk·en●person som yrkesmässigt utför översättning
huvudsakligen muntligt
språkvet.yrk.JFRcohyponymtranslatorcohyponymöversättare
tolkarvodetolkskolasimultantolken auktoriserad tolkde samtalade med de långväga gästerna via tolk○äv. ngt utvidgatdövtolk○ibl. om person som samtidigt utför viss uttydninglyriktolkgöra sig till tolk för ngn/ngtförmedla vad ngn/ngt vill
jag tror att jag gör mig till tolk för samtliga här när jag vill utbringa en skål för värdparet
sedan ca 1430Själens tröstfornsv. tolker; av lågty. tolk med samma betydelse; av ry. tolk ’mening; innebörd’, äldre ’tolk’