Svensk ordbok 2009, webbversion

tolk [tål´k] substantiv ~en ~ar tolk·en●person som yrkesmässigt ut­för över­sättning huvud­sakligen muntligt språkvet.yrk.JFRcohyponymtranslatorcohyponymöversättare tolkarvodetolkskolasimultantolken auktoriserad tolkde sam­talade med de lång­väga gästerna via tolk○äv. ngt ut­vidgatdövtolk○ibl. om person som sam­tidigt ut­för viss ut­tydninglyriktolkgöra sig till tolk för ngn/ngtförmedla vad ngn/ngt vill​ jag tror att jag gör mig till tolk för samtliga här när jag vill ut­bringa en skål för värd­paret sedan ca 1430Själens tröstfornsv. tolker; av lågty. tolk med samma betydelse; av ry. tolk ’mening; inne­börd’, äldre ’tolk’