Svensk ordbok 2009, webbversion

to`ka substantiv ~n tokor tok·an●kvinna som (ofta) handlar på ett dumt och o­betänksamt sätt vanligen utan att vara särsk. en­faldig psykol.yrk.JFRcohyponymtossa din toka, lämnade du dörren o­låst?○spec. om lätt­lurad el. in­bilsk kvinnaden gamla tokan trodde på solochvårarens löftensedan 1638