Svensk ordbok 2009, webbversion
toftvägare
[
tåf
`
t-
]
substantiv
~n
äv. vard.
toftvägarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
toftvägarna
toft|väg·ar·en
●
planka eller ribba på vars överkant en toft vilar
sjö.
sedan 1863