Svensk ordbok 2009, webbversion

1toffla setoffel
2toffla [tåf`-] verb ~de ~t toffl·ar1vanligen med partikel, t.ex.in, omkring (vårds­löst) förflytta sig gående ofta men inte nöd­vändigtvis i tofflor vard.kläd.toffla om­kringnågra hög­ljudda personer tofflade in på kaféettoffla (in/omkring) (ngnstans)sedan 17872vanligen med partikel, särsk.in, till (vårds­löst) sparka vard.han råkade toffla till henne○spec. vid fotbolls­spelhan sträckte ut en fot och lyckades toffla in bollen○äv.med partikelntill besegra, trycka ner toffla (till) ngn/ngt, toffla (in) ngtsedan 1935Subst.:vbid1-364330tofflande