Svensk ordbok 2009, webbversion

tocka [tåk`a] verb ~de ~t tock·ar●vanligen refl. och med prep.på flytta (sig) ett litet stycke för att lämna plats e.d. vard.; provins.Nolltocka på dig!tocka (på sig)sedan 1663sv. dial. tocka (sig); av o­visst urspr. Subst.:vbid1-364292tockande