Svensk ordbok 2009, webbversion
tocka
[tåk`a]
verb ~de ~t
tock·ar●vanligen refl. och med prep.på
flytta (sig) ett litet stycke
för att lämna plats e.d.
vard.; provins.Nolltocka på dig!tocka (på sig)sedan 1663sv. dial. tocka (sig); av ovisst urspr.
Subst.:vbid1-364292tockande