Svensk ordbok 2009, webbversion

to´bak substantiv ~en tobak·en●ett njutnings­medel som bereds av torkade blad från vissa växter och som till­förs kroppen genom in­andning (rökning eller snusning) el. (i vissa kulturer) tuggning kokk.tobaksrökcigarrtobakpiptobaktuggtobakett paket tobakröka tobakstoppa tobak i pipanhöjning av skatten på tobak och alkohol○äv. om växterna och om mot­svarande släktetobaksplantaodla tobaksedan 1601via eng. av spa. tabaco med samma betydelse; av haitiskt urspr. Röka tobak är ett bruk, som från Indien vi lärde; mången sätter därpå värde, mången blir av lukten sjuk. Kära gosse, tänk så här: Mycket dumt det ändå är båd’ att supa och att röka; jag vill aldrig det försöka. Hellre jag min kassa spar och min hälsa haver kvar.A. Oldberg, ur Hemskolan (1842)