Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tjänsteläkarn, plur. ~, best. plur. tjänsteläkarna
tjänste|läk·ar·en●(legitimerad) läkare i allmän tjänst
med.yrk.JFRcohyponymprivatläkare
○spec. (förr) om provinsialläkare el. stadsläkaresedan 1890