Svensk ordbok 2009, webbversion

tjän`steläkare substantiv ~n äv. vard. tjänsteläkarn, plur. ~, best. plur. tjänsteläkarna tjänste|­läk·ar·en●(legitimerad) läkare i all­män tjänst med.yrk.JFRcohyponymprivatläkare ○spec. (förr) om provinsial­läkare el. stads­läkaresedan 1890