Svensk ordbok 2009, webbversion

tjä`nlig adjektiv ~t tjän·lig●an­vändbar eller passande för ngt ända­mål (som fram­går av samman­hanget) Nollköttet var inte tjänligt som människo­födavid tjänlig väder­lek hålls konserten utom­hustjänlig (som ngt), tjänlig (för ngn/ngt)sedan början av 1500-taletSkrå-Ordningarfornsv. thiänliker