Svensk ordbok 2009, webbversion

tjäll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tjäll·et●enkel boning åld. el. skämts.hush.sedan 1346testamente upprättat av kaniken Henrik i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tiäld ’hölje; tält; tjäll’; jfr tält