Svensk ordbok 2009, webbversion
tjäll
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
tjäll·et
●
enkel boning
åld. el. skämts.
hush.
sedan 1346
testamente upprättat av kaniken Henrik i Uppsala (Svenskt Diplomatarium)
fornsv.
tiäld
’hölje; tält; tjäll’; jfr
tält