Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
tjäl·en●(förekomst av) hård och fast skorpa av jord och is från markytan och ett stycke nedåt
meteorol.tjälfritjälskadameterdjup tjäleännu i slutet av april hade tjälen inte gått ur jordensedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. þiäli; trol. besl. med no. tel ’grund, botten’; jfr tilja