Svensk ordbok 2009, webbversion

tju`vspråk substantiv ~et tjuv|­språk·et●sär­präglad språkvariant som an­vänds mellan tjuvar och an­dra kriminella; med in­slag av ord som är främmande för normalspråket språkvet.JFRcohyponymargot (på) tjuvspråksedan 1749