Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. tjusarn, plur. ~, best. plur. tjusarna
tjus·ar·en●vanligen i sammansättn.
man som använder sin (förmenta) charm för att ställa in sig hos kvinnor
och ev. förföra dem
ofta nedsätt.psykol.yrk.kvinnotjusarepigtjusare○äv. allmännaretjusarkungenormtjusaresedan 1755